Death metal, som på svenska kallas dödsmetall, är en extrem variant av hårdrock. Ljudbilden består av kraftigt distade och nedstämda gitarrer, och en karaktäristisk sångstil som kallas ”growl”. Growlsång är en form av morrande sångteknik. Texterna är ofta morbida och berör döden. Men de har ofta även inslag av psykologi, filosofi, fiktion, mystik, politik och ockultism. Genren uppstod i USA på 80-talet, men spreds snabbt till Sverige. Spelningarna är ofta vilda, och involverar moment som ”head banging” och ”stage diving”. Det förstnämnda handlar om att röra huvudet aggressivt i takt till musiken, det senare om att hoppa från scenen ner i publikhavet.
Brutal och teknisk musikstil
Genrens vanliga ljudbild är ofta både brutal och komplex. På så vis skiljer den sig från den besläktade genren black metal, som ofta är mer melodiös. Death metal har ofta drag av progressiv rock. Detta innebär att musikerna behöver vara relativt tekniskt skickliga. Livespelningar har ofta inslag av en slags skräckteater, något som framträdde tydligt när Entombed uppträdde med Malmö symfoniorkester. Just Entombed är ett av de mest kända svenska banden, och hade stora internationella framgångar under tidigt 90-tal. Det är dock inte en genre med speciellt stor kommersiell potential. Det är och förblir en underground-genre, långt ifrån de stora arenorna.
Anhängarna är ofta purister
För den oinitierade kan begrepp som death metal och black metal verka flyta ihop och vara utbytbara. Men anhängarna av musikstilarna är ofta purister, med väldigt specifika uppfattningar om vad som är ”äkta” dödsmetall och vad som inte är det. Detta beror säkert till viss del på att hårdrock är en utanförskapskultur, och bland dess subgenrer blir detta ännu mer tydligt. Avgränsningar till andra kulturer och stilar är ibland löjeväckande stark. Dödsmetallen har fortfarande ett hyfsat starkt fäste i Sverige, bland annat med många band ifrån Göteborg. Även death metal kan delas in i ett antal olika subgenrer, ofta baserat på vilken tidsepok bandet kommer ifrån.
